kärleksfullt möte.
Min lycka var fulländad! Samtidigt gör det så ont, för nu slog det mot mig hårdare än någonsin. Just det faktum att Shadow inte längre är min, och kanske aldrig kommer att bli det igen.. Ondast gjorde det faktiskt att se all hans utrustning igen. Han fick nämligen med sig mängder av utrustning som jag köpt, och denna gång såg jag det på ett annat sätt. Alla dessa fina saker som jag köpt (broderade schabrak, täcken, träns, namnpannband osv) är så laddade med kärlek, och inbringar så mycket minnen..
Noelle (som Shadows nya ägare heter) och jag red en lång runda i omgivningarna, och det var verkligen underbart! Shadow har tagit det lite lugnt under de mest snörika veckorna, så han var full med glädje både över att få ridas ut och över att jobba. Han var verkligen underbar att rida, och jag njöt av varje sekund. När vi galopperade över slätten, med vinden susade i öronen, så önskade jag så innerligt att jag bara kunde stoppa tiden här och nu.
Vi stod länge ute i hagen efteråt, och bara mös. Han följde mig sedan till grinden, och jagade bort de andra hästarna. Då kom tårarna igen, och det var svårt att sluta. Där tar orden slut..
Jag vet att han har det bra och att han är väldigt älskad av någon annan.
Men jag kommer aldrig sluta att fråga mig om hur jag kunde sälja min bästa vän...
Men jag kommer aldrig sluta att fråga mig om hur jag kunde sälja min bästa vän...
usch känslan känns igen alldeles för väl :( får nästan lite tårar i ögonen nu, som jag saknar min ponnyskutt! men skönt att han har det bra iaf :) kunde varit värre.