Om Siri

Gudarna skall veta hur mycket jag saknar Shadow och hästlivet ibland. Jag saknar de mest basala saker som att mocka, smörja träns, rykta och hämta i hagen.. Men mest av allt saknar jag allt som var mitt. Min fina Shadow, som pep i galopperna på varje uteritt, och som blev alldeles vild av glädje när han dessutom fick skutta över några gamla stockar. Som var tillgiven som en hund, och som man kunde släppa lös när man var ute på promenad.. Jag saknar vilodagspromenader i villaområden, alla träningar, mys och pyssel i stallgången, såväl soliga som regniga uteritter och såklart tävlingarna.

Men så har jag också valt att inte fortsätta.

Det är så svårt - jag vill så gärna, men då vill jag göra det till hundraprocent. Det är inte kul att göra något halvdant, så då får det vara.. Även fast det är svårt.

För jag slutar nog aldrig att sakna det..