Uttråkad till tusen.
Den här veckan kommer utan tvekan att placera sig som en av de tråkigaste i mitt liv. Det jag trodde var en vanlig förkylning med inslag av hosta, visade sig vara något helt annat. Vad vet jag inte ännu! Börjar bli lagom trött på läkaren som bara tycker att vi ska avvakta. Har känt mig halvdålig i två-tre veckor nu, och riktigt risig i en vecka. Tillslut skrev läkaren ut hostmedicinen Cosylan till mig, men den visade sig ha de mest fruktansvärda biverkningar. Jag vaknade mitt i natten (men inte av hostan!) av att magen krampade något fruktansvärt, jag var kallsvettig och mådde illa och hade utslag över hela kroppen. Bara grät av all smärta och trodde jag skulle dö! Men det var tydligen en vanlig biverkning bland ca 10% av de som tar medicinen... Så den åkte i soptunnan - hostar hellre!
På dagarna har jag i stort sett gjort ingenting. Klappat katten, druckit te, övat ihjäl mig på teoriprovet för mopedlappen (som jag förhoppningsvis får på onsdag!), sett x antal Wallander-filmer, suttit med min padda och varit bitter över det fantastiska höstvädret utanför fönstret. Fy fasiken vad tradigt det är att vara sjuk! Fullkomligt längtar efter att åka till skolan på föreläsning, jobba ett långpass och bränna av ett riktigt bra träningspass. Tålamod hette det visst!
Just nu känner jag mig ganska okej, men den riktiga formen avslöjar sig runt två-tiden inatt. Vid den tiden vaknar jag nämligen varje natt och hostar utan återvändo. Så ni får hålla tummarna att jag slipper det inatt, annars blir det nytt läkarbesök imorgon. Vi hörs!